Våra senaste nyheter
Här kan du hitta inspiration till ditt nästa projekt. Bläddra bland våra många referensprojekt runt om i världen.
I den första av tre arkitektintervjuer som handlar om -Ledande design av konserthus, undersöker vi Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. När musikhögskolan firade sitt 250-årsjubileum, ville vi se tillbaka på den nyaste utformningen av dess campus och konsertlokaler. Vi pratade med Annika Askerblom, från AIX Arkitekter. Annika var ansvarig designarkitekt för konsertsalarna på campuset, där AIX Arkitekter var ansvariga för att ge liv åt lokalerna för denna prestigefyllda institution.
KMH har varit ett mångårigt och mycket givande projekt, förklarar Annika Askerblom. AIX, arkitektkontoret där Askerblom är arkitekt, vann en tävling om att utforma ett nytt huvudkontor för KMH redan 2003, långt innan projektet tog första spadtaget. Projektet stod klart 2016 och invigdes officiellt av kung Carl XVI Gustaf i början av 2017.
Den slutliga designen genomgick flera omarbetningar av den ursprungliga designen. ”Vi hade många samtal med Stockholms kommun och de boende i området”, förklarar Askerblom. Detta skede var före hennes tid på AIX, och aktiviteten i projektet tog fart först 2012, efter flera år som ett ”lågintensivt projekt”.
Annikan var ursprungligen en del av den projektgrupp som leddes av Tobias Rosberg (ansvarig designarkitekt för campuset), och blev så småningom ansvarig designarkitekt för högskolans fyra olika konsertsalar. Hon har många års erfarenhet av arkitektur både av rumsplanering med en djup förståelse för funktionalitet och av att utforma projekt med långsiktig hållbarhet i åtanke.
Till skillnad från hennes tidigare arbete med att utforma rättssalar var uppdraget här att framhäva ljudet, inte att sprida det. Hon hade ett nära samarbete med akustikern Jan-Inge Gustafsson om hur man skulle kunna skapa en konsertsal som skulle innebära att alla typer av musik kunde avnjutas på bästa möjliga sätt. ”Jan-Inge gav mig nycklarna”, säger hon. ”Han sa till exempel att den stora salen (Kungasalen) behövde hårda, raka vinklar, medan den mindre kammarmusiksalen (uppkallad efter den världsberömde violinisten Nathan Milstein) behövde mjukare former, men också med hårda material..”
Det är här som Gustafs kom in i bilden. I den stora hallen användes lådor av Gustafs träpanel i målad askfaner i livliga röda nyanser, och vissa av lådorna hade integrerad belysning. För Nathan Milstein Hall användes skräddarsydda böjda paneler med askfaner målad i olika blå nyanser. ”Jag ville visa att det är trä och samtidigt föra in färg.”
Det är viktigt att vi vet exakt vad vi gör Den lilla salen är anpassad för elektroniskt förstärkt musik och använder en blandning av Gustafs Plank och Gustafs paneler i målad askfaner. Den fjärde salen, kallad ”Black box”, är ett experimentellt rum för både akustisk och förstärkt musik. Salarna är klassrum för studenterna, och allmänheten kan också komma och lyssna på deras framträdanden. ”Jag designade främst för dem, men naturligtvis också för allmänheten. KHM ville nå ut till en större publik: att synas och höras. Det var min uppgift.” Och med tanke på besökssiffrorna före pandemin lyckades Askerblom; konserterna var konsekvent fullbokade.
Färgerna användes för att skapa en stark ton för scenrummen och även för att skilja dem åt. Den röda färgen i den stora salen är ett livligt och kraftfullt uttryck, medan den blå färgen i Nathan Milstein-salen är perfekt för musik som inte är förstärkt. I Little Hall, där eleverna spelar förstärkt musik som rock eller jazz, används olika nyanser av mörkgrönt, nästan på gränsen till svart. Den är inspirerad av en skogsglänta och anspelar på det ”växande ekosystemet av musikaliska experiment”, som det står på högskolans webbplats. Ribbarna från Gustafs införlivades i designen så att de tar upp en del av ljuset i rummet och studsar runt.
När det gäller material används guld och mässing i hela campusets interiör, det senare med hänvisning till mässingsinstrument. Trä är känt för sina akustiska egenskaper och är nära förknippat med konsertsalar, så det var ett självklart val här: ”Vi lyckades få in både struktur och textur: materialets ”liv” finns fortfarande kvar. Detta stimulerar både känsel, syn och ljud och ger rummet ett verkligt mänskligt inslag som gör att musiken kan få kontakt med människorna”, säger hon.
Samarbetet mellan akustikern Jan-Inge Gustafsson och arkitekten var, säger hon, en fråga om givande och tagande,
”Den akustiska aspekten var naturligtvis otroligt viktig, men jag hade också en annan uppgift: att skapa en miljö som hade en wow-faktor.”
Ingången till högskolan, förklarar hon, är mycket ljus med högt i tak och mycket naturligt ljus. För att skapa kontrast och dramatik när man når konsertsalarna finns det en sluss eller korridor som är mörkare och mer sluten, innan konsertbesökaren omges av en visuell och akustisk förundran när han eller hon kommer in i salarna.
”Korridoren skapar en känsla av övergång, det är lite oväntat som om det har skett en omvälvande resa.” De djärva färgerna som används i salarna understryker denna känsla av teatralitet och sätter tonen för varje föreställning. ” Varje sal behövde sitt eget designspråk”, säger Askerblom.
Hon är oerhört stolt över det faktum att de akustiska elementen blev en sömlös del av interiören i varje sal, inte bara en rutin som skulle lösa de problem som akustikern tog upp. ”Det är där akustik och design möts”, säger hon. En del av uppdraget var också att göra Royal College of Music till en riktig destination: att sätta det på kartan.
När Askerblom reflekterar över projektets framgång tillägger hon slutligen: ”Jag visste inget om akustik i konsertsalar före detta projekt, men jag visste något om design. Det var min uppgift att lyssna på alla experter, från akustikern till det tekniska teamet och ventilationsspecialisterna, att driva projektet framåt och att driva de estetiska aspekterna. Vad mitt team och jag gjorde var att föra samman allt detta på ett harmoniskt sätt och införa en wow-faktor i Royal College of Music.”