Våra senaste nyheter
Här kan du hitta inspiration till ditt nästa projekt. Bläddra bland våra många referensprojekt runt om i världen.
För att uppmärksamma det och samtidigt fortsätta vår artikelserie om designen bakom konserthus kontaktade vi Gert Wingårdh, grundaren av Wingårdh Arkitektkontor, för att prata om vad som inspirerade honom och vilka designelement som gör Spira, med sina tre konserthallar, till en total upplevelse.
Upplevelsen av musik i konserthus är gemensam och allomfattande. Inte enbart utifrån besökarnas eller musikernas upplevelse av själva musiken (något som vi förövrigt har saknat mycket den senaste tiden), utan även utifrån alla andra sinnen. Musiken upplevs inte som ett isolerat ljud, utan som en del av en helhet. Tonerna eller rösterna från scenen hörs vibrera i det arkitektoniska rummet, publiken reagerar på materialen och färgerna i en konserthall, på sittplatsernas textur, på belysningens skiftande sken, på formerna, på rörelserna och färgerna hos artisterna och instrumenten på scen, och till och med på smaken av en dryck i pausen. Det är en total upplevelse.
Arkitekten Gert Wingårdh förstår detta multisensoriska möte i en konsertlokal, och de känslor som kan framkallas av färger och material. Kulturhuset Spira i Jönköping, som designades av Wingårdh Arkitektkontor, har i tio år imponerat besökare med sina fyra olika scener: en stor konserthall med plats för 910 personer, en teater med 450 platser och den svarta lådan som tar 200 åskådare, plus en caféscen som tar 200 i publiken.
Gustafs träpaneler finns i stora delar av kulturhuset, med amerikansk lönn som klär den stora konserthallen och en grönbetsad ek i teatersalen. Trä är ett material som är starkt förknippat med musik och var ett viktigt val för Gert.
“Det finns en stark historisk koppling och ett starkt kulturarv kring trä i interiörer som får oss att känna oss trygga”.
Byggnaden ligger på en halvö och speglar sig vackert i Munksjöns vatten. Det är en miljö som drar paralleller till operahuset i Sydney. “Den har samma uppbyggnad och dramatiska känsla när man närmar sig byggnaden”, förklarar Gert, som även hänvisar till Göteborgs konserthus, “det är en låda av trä på insidan, och den kallades ofta för ett av de bästa konserthusen när jag var yngre. Vi ville sträva efter ett liknande, om än med bättre, ljud.”
Förhållandet mellan exteriör och interiör är lekfullt, nästintill musikaliskt i sig självt. En semitransparent fasad av orange och vitt glas, formad som vertikala noter som skiftar med ljusets exponering, öppnar sig till en interiör där det huvudsakliga intrycket består av trä. Arkitekterna valde de träpaneler som kunde kombinera rätt uttryck med akustiska egenskaper.
Vitpigmenterad furu var föreskrivet i kulturhusets lobby, och det finns ett dramaturgiskt tema i mötet med det arkitektoniska rummet. “Jag är väldigt intresserad av att folk samlas i foajén: folk anländer, det blir mer och mer folk i rummet innan föreställningen börjar. Besökare tittar på varandra, kanske känner igen en bekant eller stöter på en gammal vän.” förklarar Gert.
Han tillägger att foajén blir ett rum med förväntningar och en social “föreställning”. “Det är verkligen viktigt och intressant, kanske till och med mer fängslande än själva föreställningen i konsertsalen eller teatern.” “Folk tittar ner från balkongerna i foajén och ser andra människor anlända, och det byggs upp till ett slags crescendo tills det är dags att gå in för att se själva föreställningen.” Wingårdhs ord tycks vara ett eko från det förgångna, då den fashionabla publiken gick till teatern för att bli sedd, lika mycket som för att se.
I kontrast till det ljusa träet i lobbyn har teatern en livlig färg som mer associeras med naturen än med scenkonst, även om Wingårdhs referens förknippas med det litterära: “Grönskan är inspirerad av John Bauers magiska värld.” John Bauer föddes i Jönköping 1882 och blev känd för sina sagor, särskilt genom den klassiska berättelsen “Bland tomtar och troll”, som publicerades första gången 1907.
Bauers klassiska målningar skildrar de täta skogarna i Småland. “Jag kom att tänka på den lilla prinsessan Tuvstarr i sin vita klänning, som sitter där i den gröna, frodiga skogen. Vi hade ett nära samarbete med Gustafs för att få till den rätta nyansen i den gröna färgen, för att återskapa färgen från Bauers sagoskog”, tillägger Gert.
Konstruktionen har knappt några räta vinklar, vilket är bra för att optimera den akustiska diffusionen, men det innebar en utmaning när det kom till installationen. Gustafs montörer var tvungna att se till att de skräddarsydda panelerna monterades med millimeterprecision. Resultatet var helt klart värt det, eftersom Spira har hyllats för sin otroliga akustik. Det här var, enligt Gert, i hög grad ett samarbete mellan Wingårdh Arkitektkontor och akustikerna på Akustikon. “De gav oss förutsättningarna som vi designade utifrån, och deras perspektiv var mycket viktiga.”
Det verkar finnas en empati snarare än en uppdelning i det sätt på vilket arkitekterna har tagit sig an designen, och känslan av jämlikhet är något som alla besökare kan känna igen. Wingårdh och hans team har utformat Spira med tillgänglighet i åtanke. “Det är förmodligen det första stora kulturcentret som är helt tillgängligt för rullstolar”, förklarar han. “Du kommer in i salarna mitt i emellan två etage, så för många av sittplatserna måste man gå uppåt, vilket innebär att du möter de människor som redan sitter ner.”
I Wingårdhs värld blir därför även publiken skådespelare, och också rummen spelar in genom färger, material och orienteringen. Det är nästan som att den noggranna akustiken är lika mycket till för åskådarnas ord, prat och skratt som för musiken och rösterna från scenen. Färg, ljud, dramatik, möten, textur, belysning, rörelse och till och med litterära associationer: resultatet är en helhetsupplevelse.