Våra senaste nyheter
Här kan du hitta inspiration till ditt nästa projekt. Bläddra bland våra många referensprojekt runt om i världen.
I takt med att allt fler anställda återvänder till kontoret talas det mycket om det fysiska kontorets roll; om den kan vara föråldrad och hur hybridkontoret kommer att fungera i praktiken. Sociala aspekter av kontorslivet, som kommunikation och samarbete, nämns som fördelar med att återvända till sitt kontor igen. Men återgången till kontoren innebär också en risk för större exponering för buller jämfört med hemarbete. Det finns riktlinjer för hälsa och säkerhet när det gäller mycket höga ljud, men när det kommer till de vardagliga distraktionerna på arbetsplatsen, t.ex. andras telefonsamtal, finns det mindre rättsligt skydd.
Även om dessa typer av buller inte är lika skadliga för våra öron som t.ex. en tryckluftsborr kan de ändå orsaka stress och göra det svårt att koncentrera sig, särskilt om man utsätts för dem under en längre tid. I en rapport med titeln ”Kakafonien” från Hörselskadades Riksförbund föreslås att denna typ av buller kan leda till symtom som trötthet, huvudvärk och minnessvårigheter, samt en känsla av utanförskap.
Många aspekter av den moderna arbetsplatsens utformning gör saken värre; hårda ytor som frilagt tegel och stora fönster kan faktiskt bidra till problemet. Dessutom visar rapporten Kakafonien att akustiken inte alltid beaktas fullt ut av designers och deras kunder. Men eftersom psykiskt välbefinnande i synnerhet står högst upp på många arkitekters dagordning bör akustiken på kontoret vara en viktig fråga.
Akustiken på en arbetsplats beror på ett antal faktorer: de ljud som avges, inredningen, bakgrundsljud (t.ex. från ventilationssystem), och andra externa ljud. En av de viktigaste aspekterna är dock rummets ljudabsorberande egenskaper. Begreppet efterklang är kopplat till detta.
När någon pratar eller en telefon ringer sprids ljudet i alla riktningar i ett rum. I andra miljöer, t.ex. föreläsningssalar, är denna ljudfördelning en viktig aspekt av rummets funktion (så att alla studenter kan höra föreläsaren). I kontorsmiljöer däremot vill man inte att ljudet ska spridas över hela våningen, utan att det ska stanna lokalt, så att kollegorna inte störs.
Den goda nyheten är att arkitekter kan förbättra ljudabsorberingen i ett kontor genom att prioritera de akustiska egenskaperna hos de material de väljer. Här presenterar vi fem punkter som arkitekter bör tänka på när de utformar en arbetsplats för både samarbete och koncentrerat arbete.
Efterklangstiden är den tid det tar för ett ljud att försvinna i ett rum. Hårdare ytor och stora öppna utrymmen gör att ljudet ”reflekteras” och studsar runt i rummet, vilket skapar långa efterklangstider. Längre efterklangstid innebär mer störningar, eftersom ljudet byggs upp och detta kan leda till en snöbollseffekt, där människor höjer sina röster ytterligare och på så sätt bidrar till problemet.
Den bästa metoden för att förkorta efterklangstiden är att ta hänsyn till de tre aspekterna rummets volym och utformning, avskärmning av ljudet och absorption.
2. Se alla material i ett nytt ljus
Det är viktigt att förstå att alla material i ett rum spelar en viktig roll för akustiken. Mer specifikt är det materialens ljudabsorberande egenskaper som spelar roll; om de dämpar eller reflekterar ljuden, dvs. om de minskar eller förlänger efterklangstiden.
Med absorberande ytor på väggar, tak och golv kan rummets akustiska egenskaper, volym och utformning förändras helt och hållet. Det är därför viktigt för arkitekter att inte bara betrakta material utifrån deras estetiska egenskaper utan även utifrån vilken roll de kan spela för att absorbera ljud.
När det gäller att beräkna den totala ljudabsorptionen i ett rum fungerar materialens absorptionsegenskaper tillsammans med den totala ytan. Stora befintliga ytor som väggar och tak är ofta den bästa platsen att börja på när man vill öka ljudabsorptionen och minska ljudreflektionerna.
Detta stöds av en artikel från 2018 ”Acoustic Issues in Open Plan Offices: A Typological Analysis” i den akademiska tidskriften ”Buildings”. Författarna påpekar att det är rekommenderat att ”agera först på det nedpendlade taket och på de högsta väggarna, sedan med fasta eller mobila system för att dela upp utrymmet…”.
Måttet på hur väl ett material kan absorbera och omvandla ett ljud, i förhållande till en kvadratmeter material, kallas ljudabsorptionskoefficienten. En ljudabsorptionskoefficient på 1 innebär att materialet absorberar ljudet helt och hållet, medan en helt ljudreflekterande yta skulle ha en koefficient på 0.
Ett starkt absorberande material som sprids över en liten yta är lika effektivt som en stor yta med en låg koefficient. Och återigen, ju mer absorption, desto kortare efterklangstid, vilket är den önskade effekten i en kontorsmiljö!
Om du vill veta mer om ljudabsorptionskoefficienten och hur de olika ljudfrekvenserna spelar in kan du besöka vår akustikguide. här.
Kakofoni-rapporten belyser problemet med att ta in en akustikspecialist när det är för sent och kunden eller arkitekten undrar varför rummet ser så bra ut när det låter så dåligt. I stället rekommenderar vi att man tar in en kvalificerad akustiker så snart som det är möjligt i ett projekt.
Även om kontor med öppen planlösning har främjat kommunikation och lagarbete är det ofta till nackdel för det lugnare arbetet, eftersom skrivbordsraderna och de många samarbetszonerna gör det svårare att koncentrera sig. Genom att förstå hur materialvalen kan påverka den akustiska upplevelsen, och genom att se till att experthjälp anlitas från början av projektet, kan arkitekter skapa harmoniska arbetsplatser som främjar arbetstagarnas välbefinnande.